Kväll
Hemma igen från tjejträffen. Hade så trevligt men är nu sååå trött o har såååå ont. Men det är ju tyvärr nått jag får leva med. Fibron o CFS:en gör ju att så fort jag gör nått utöver det vanliga så får jag ta mer värk o en förlamande trötthet nått dygn efteråt (minst). Men man kan ju inte isolera sig helt heller utan får ta det onda med det goda. Bara man har en helt oplanerad dag dan efter så går det. Men lite jobbigt ibland att alltid behöva planera in vila. Men men whats my life. O som en vän sa man kan ju inte bara existera utan man måste ju leva också. Ska kolla på tv en stund nu.
Kommentarer
Postat av: Marie
Ibland vet man att man lever när man känner smärta. :)
Postat av: Sofia
Hej Hej!
Vilken fin blogg du har här (den andra var också fin).
Jag fick handlat lite småplock på Ikea och en bild finns på min blogg.
Kram Sofia
Postat av: Malin
Härligt att du haft det bra! Kramar!!
Trackback
